Vardagskampen: En reflektion
20081128 Människor agerar olika.
Man har olika intressen och man gör olika saker för att må bra,
för att finna "inre frid" eller vad helst man vill kalla det.
Människor känner ett tomrum och en frustration som de måste göra något åt.
Olika människor vänder sig till olika saker och lösningar.
Vissa människor tränar. De tränar och tränar och det finns aldrig något stopp. Det handlar bara om att bli större och bättre.
Samtidigt hånar man med sina träningskamrater överviktiga eller smala människor för att de inte "håller måttet".
Och varför skulle man inte göra det? Om allt skulle vara lika bra om man var överviktig har de ju kastat bort hundratals timmar
av sina liv på fel saker. Samma sak med människan som ser allt som viljan av en gud och tar det som anledning/orsak att inte göra något åt saken.
Allt har en mening och man har svurit sig fri från ansvar.
Folk som inte hittat sitt sätt går hem och spöar frugan, krökar ner sig, spelar bort allt de äger, gör vad helst de kan komma på för att känna något annat
än uppgivenhet.
Det är samma tomrum som ska fyllas, samma ångest som ska dämpas och samma känsla av otillräcklighet som ska drickas eller slås bort.
Det är inget fel i att träna, det är inget fel i sig att tro på gud, det är inget fel i att supa till.
MEN, och det här är viktigt, det gäller att ha fokus på varför vi har det här behovet.
Varför finns det här tomrummet och vad kan vi göra för att få bort det.
Tänk att helt radera den här prestationsångesten och att en gång för alla ta farväl av den där apatin du burit med dig så länge du kan minnas.
Det handlar om att rikta sin ilska. Fokus måste flyttas från att hålla tillbaka de här känslorna till att ta fram dom och med full kraft använda dom som
drivkraft mot det samhälle och det ekonomiska system vi lever i. Att förstå att det ligger i kapitalismens absoluta natur att slita ut oss för pisslöner på arbetsplatser vi inte vill
vara på för, sysselsatta med jobb vi hatar, för maximal profit åt chefer vi helst av allt skulle vilja spotta på. Att jobba så mycket att det enda du orkar när du kommer hem är att slå på Tv:n.
Och så har ännu en vecka gått.
Vi måste lokalförankra kampen och ta makten över våra liv. Att själva bestämma vilka normer vi lever efter och vad vi vill göra med vår tillvaro,
om det så är att studera juridik eller att vara på luffen. Det är dags att kasta av oss den falska bilden av att om du
bara har "rätt" yrke eller tjänar tillräckligt med pengar så kommer du att finna lyckan.
Det handlar om att göra egna val. Och då pratar jag inte om något skenval mellan miljöpartister eller moderater
utan att verkligen själva bestämma.
Vad vill jag göra idag? Vad behöver vi göra idag? Vad kan vi uppnå tillsammans?
Kampen för vardagen. Kampen för självbestämmande.
Där måste fokus ligga och den kraften måste vi bära med oss i allt vi gör.
/T